.

Jag har precis kommit hem ifrån en promenad med Isak. Tanken var att jag skulle gå en kortis för att sedan gå hem och lägga mig.
Så blev inte riktigt fallet, jag stötte nämligen på en av mina söta grannar och det slutade med att vi pratade i 2 TIMMAR!!!

Hon berättade om det senaste som hänt i hennes liv och hur situationen ser ut för henne just nu. Vi satt utanför hennes dörr. Det är inte förns nu när jag kommit in som jag märker hur jävla frusen jag är, känner mig som en isbit!

Det är mycket man inte vet om sina grannar...
När hon sitter och berättar för mig sina berättelser så slår det mig hur lätt det är att tro, tycka och tänka saker om andra människor. Man har nästan alltid en bild av hur man tror att den människan är och fungerar. Men egentligen så har man inte en aning...
Hon har ett helvete rent ut sagt, stackars söta dig!
Det är riktigt skönt när personer väljer att öppna sig inför en. På något sätt så känner man sig inte ensam. Man förstår att man inte är själv med alla sina problem. Alla har vi olika problem och ingen är felfri, ibland är det bara skönt med den bekräftelsen...