.

Igår när vi var på salongen och väntar på att Liw ska sminka klart Emelie så hör jag helt plötsligt att
Greta (Liw`s hund) skriker i ren smärta. Jag hoppar upp ur stolen och springer dit!
Greta sitter fast i ett hål i golvet med ena tassen. Eftersom Greta är en valp så blir ju hon såklart jättestressad av detta och försöker rycka loss foten. Jag tar ett stadigt tag om Greta och försöker att trycka ner henne mot golvet för att hon inte ska kunna rycka sig loss. Hon sprattlar och rycker och jag är jätterädd att hon ska bryta sönder benet. Jag ropar på Annelie så att hon kan hjälpa mig att hålla henne still. Men hon rör sig så kraftigt och vrider sig att jag tappar greppet om henne titt som tätt. Under hela tiden så skriker hon medans vi försöker att få henne loss, det är hjärtskärande att höra.. Man hör hur ont och panikslagen hon är!  Liw kommer såklart och vill hjälpa men jag säger (eller rättare sagt skriker) åt henne att hålla sig borta under tiden. När det är ens egen hund så sätter känslorna igång och då kan man lätt bli ofokuserad.
Mitt mål var att få bort tassen allt runtomkring blev svart.
Efter några minuter får jag loss henne och hon har endast lite synliga skador på framtassen.

Efteråt frågade Annelie och Liw om jag inte fick ont av att Greta bet mig under tiden vi höll på att få loss henne. Men jag visste inte ens om det då min fokusering låg på att få bort henne från hålet. Min hjärna jobbade på högvarv och var superkoncentrerad.

Härlig känsla att allt gick bra tillslut♥♥♥